jenniferkasten

Ååh.. Mina tankar bara snurrar runt i huvudet just nu.. Så fort jag hör den låten börjar jag tänka på pappa. Jag saknar honom så, snart 10 år sen nu. Men tänker tillbaka och undrar hur det hade varit om han hade varit vid livet nu, Om mamma fortfarande hade varit tillsammans med honom. Eller förlovade eller vad dom va. Undrar hur han hade varit. Om jag hade haft någon kontakt med honom. Saknar honom. Sitter i skolan just nu och bara skriver mina tankar bara flyger runt mig. Vet inte vad jag ska ta mig till. Vill bara skrika Rakt ut tills luften tog slut skulle tagit ett nytt andetag och skrikit tills jag inte hade någon röst kvar. Känner att tårarna är på väg, men ändå sitter jag och ler vill inte att folk ska se hur dåligt jag mår. Går runt med ett leende dagen ut dagen in. Men vill bara sätta mig och gråta vill bara sitta och skrika och aldrig sluta. Jag kan bara vara glad över att jag har en sådan underbar familj vänner och framför allt en underbar pojkvän som stöttar mig igenom allt. Och då menar jag verkligen allt. Finns inget underbarare än det. och inte på tal om mina underbara vänner som jag vet jag kan prata med om allt. Men vissa saker vill jag inte släppa ut, utan sådant jag vill ha inom mig. Men jag vet att om jag inte släpper ut dom kommer jag bara gå ner i depression eller något. Men det vill jag inte. Vill bara skrika men när jag försöker får jag inte ut något. känns inte som att jag får någon luft. Men jag ska klara mig. jag ska inte hamla på botten igen. jag har äntligen klättrat mig upp och ner ska jag inte. Har så mycket mer tankar, men när jag ska skriva känns det som att jag är helt stel i fingrarna och får svårt att skriva orden jag skriver. Men fram ska det.Fan det finns massa fler tankar jag vill skriva, men när jag ska skria det så kan jag inte skriva ett skit, orden kommer lixom inte fram Fan hatar att känna denna känsla. Men fan jag vet att jag klarar det här inget kan sänka mig till botten, men Fan asso tar bara stopp och jag får sitta och tänka. När jag tänker så bara flyger dom runt, men när jag ska förklara tar det stopp. Fan hatar detta. Vill bara dö. Självmordsbenägen har jag varit, men det tänker jag inte bli igen. Men vill inte prata om det nu. Hur brukar ni göra när ni mår såhär? Jag brukar bara bli värra för att jag inte vet ett sätt. Men har inte mått såhär på över 10 månader. Fan kanske beror på att jag inte har min pojkväns närvaro.. Hoppas jag mår bättre när jag träffar honom. vill inte känna såhär längre...